Plugg och nollning.

Jag tog inga risker med den sista tentan, Medicin A, fysiologi med anatomi II. Det blev alltså ännu en lång natt med ohälsosamt koffein-intag och mumsiga chokladkakor. Jag insåg framåt morgonen att jag underskattat den andra delen då speciellt kapitlen om njurarna och matspjälkningssystemet var fulla av krångliga ord som juxtaglomelu... juxs... juxtaglomerulära apparaten! Jag lyckades aldrig lista ut just precis vad det var för något men jag skrev tentan och lämnade in den med en känsla av att det faktiskt kunde gå vägen. Nu väntar en lång tid av hopplös väntan på resultaten. Smidigt att nollningen sammanfaller med denna nervpärs.

Jag och Thompa rullar in till USÖ och hälsar på Leo. Två dagar tidigare hade han och jag bestämt oss för att testa den nyasfalterade Brickebacken. Asfalten var grymt skön att åka på, dock otroligt smärtsam att plantera armbågen i. Vi kom fram till att Leo inte kunde ta sig till sjukhuset utan hjälp, så jag ringde Axel som ändå råkar vara ambulanssjuksköterska och vi åkte in till USÖ där han tacksamt nog fick ett snabbt och bra bemötande. Sekretess och sådant hindrar oss dock ifrån att hälsa på förrän han skrivs ut, nu med två skruvar i armen.

En fullständigt avslagen armbåge som numera hålls ihop av två skruvar.

Thompa hälsar sjuksköterskan på avdelningen med "Hej, vi är här för att hämta resterna av Leo" vilket får sjuksköterskan att uppvisa en lika road min som den grupp sköterskor som blänger på oss uppvisar när vi med brädor under armen hämtar ut vår gode vän.
Leo får finna sig i att sommarens longboard-säsong är över för hans del. Läkarna gjorde det fullständigt glasklart att han inte skulle åka mer förrän armen var läkt, och skulle han komma tillbaka med ett nytt benbrott lär bensågen tas fram! Innan säsongen summeras är antalet benbrott uppe i två, och det känns väldigt bra att mina ben fortfarande är hela och fina. Mjölk-knarkare som jag är har jag iochförsig ett skelett av guds nåde.


Nollningen börjar med speed-dating och lekar. Sedan tar vi oss till korridoren för att chilla med 25-30 nya SERUM-studenter som glatt följer med "sjuksköterskestudenten" Leo och Axel, faktiskt med en fullständigt genuin nollebricka då han blivit antagen till prehospital omvårdnad. Grattis! COREn fylls sedan med hiskeligt mycket folk och jag hade en trevlig kväll. Idag står konsekvenshantering på schemat och möjligen femkamp och hattparty. Det ligger spår av föregående kväll överallt. Utspilld dricka över hela rummet, nötcremepapper utanför huset, tomflaskor och min bräda saknas...