Tentornas tid.

Sommarlovet avslutas inte med några avslappnande, återuppiggande och härligt slöa dagar. Nej, här råder ovädret före stormen. Tentan med stort T har legat som ett ensamt mörkt moln och påmint om att det är i fysiologi-boken näsan bör vara. Det sista dygnet innan tentan laddade jag upp med energidrickor, kakor, godis och glassar som jag tillsammans med mat och kaffe mumsade på för att blodsockret skulle upp, upp och absolut inte ner. En all-nighter behöver sin disciplin och en socker-dopp skulle kunna visa sig katastrofal. Ville inte tänka på ångesten som skulle infinna sig om jag pluggat så länge för att upptäcka att jag somnat på soffan bland allt godispapper och vaknar en bra bit in på eftermiddagen med ett ångestfyllt yl när det går upp för mig att jag försovit mig. Hursomhelst så skrevs tentan och det kändes överaskande bra när jag lämnade in den. Nu återstår att se om lärarna gillar mina svar lika mycket som jag.

En av de få vindstilla dagarna. Att sitta på taket och plugga är helt oslagbart. :)

De andra mörka molnen är KTC-tenta imorgon och anatomitentan del 2. No rest for the wicked. Men allt är inte tentaångest och plugg-frenzies. En förunderlig kväll vid en sjö i Bergslagen tillsammans med goda vänner lättade upp. Tyvärr våldförde sig en flaska sprit på min nu alkohol-ovana hjärna. Jag kan bara anta att minnena som försvann var lika goda som de jag fick behålla av den kvällen. Dagen efter var jag bjuden på middag och vinprovning med läskigt vuxna människor...

Sent en sensommarkväll med bastu och bad i Bergslagen.

Tog en resa till gamla goa Stockholm för att fira farsan som hade kalas. Började med att hälsa på Johan och Elin och sen åkte vi till den laglösa söderorten på söndagen. Träffade farmor och farfar som jag inte sett på länge och syrran som det alltid är kul att träffa. Hon börjar snart andra klass och fick lektioner i dataspel och fotboll av sina två elaka storebröder. Då jag på något sätt fick med mig brädan till storstaden fick jag nöjet att testa backarna i det kuperade Rönninge. De är så branta att även min oansvariga hjärna som värderar adrenalinkickar över allt annat sade "Naaaaajj du Henrik! Tar du den backen så går kicken över obehagligt snabbt!" När brädan börjar vobbla är det bara att ställa sig så stadigt man kan och hoppas att allt går bra. Bakom kurvan - väldigt många hundar i väldigt många koppel. Att det alltid ska vara så... Tur att de är smarta djur som håller sig till vägrenen, och med rätta skällde de på mig.

Det visade sig inte vara grafikkortet som gett upphov till min dators tragiska död utan något helt annat. Vad det kan vara visar sig nästan vara en olöslig gåta. Till mitt stora förtret ser jag ingen annan utväg än att fortsätta med trial-and-error-metoden för att hitta något som jag bara kan anta är en mikroskopisk tuva i form av en lätt bränd transistor som stjälper det stora komplicerade lasset som är en modern dammig stationär död dator.

Snart kommer lönen och den lär med nöd och näppe täcka nästa månads utgifter. Om jag kan börja termin 3 får tiden och ett snack med en studiehandledare visa. Tills dess är det bara att nöta böcker med små avbrott för att gå på lina och turer på långbrädan. Ikväll blåser hösten igång med fadder-kickoff på Bärseback.