Termin 3

Jag fick stå och köa i 40 minuter, men jag kände mig definitivt manad till ett prat med studievägledaren. Hon gav mig positiva besked, men det innebär ju inte att jag kan slappna av. Jag har fortfarande tentor att skriva. Förmodligen innebär det att jag de kommande veckorna pluggar på mer än nånsin. Att jag inte kunnat kamma in mina heliga högskolepoäng på grund av en sån struntsak som en missad HLR-kurs hade jag däremot inte en aning om. Styr upp ny kurs nästa vecka så får jag det överstökat.

Check! :)

På KTC-omtentan får jag utföra Puls-Blodtryck och Inkontinens-Nedre tvätt - och jag är verkligen tacksam för de 30 minuter man har för att förbereda sig inför presentationen. Den tiden kan man använda till att lära sig allt om inkontinens och nedre tvätt. Om man som jag lånat några slags überanteckningar så kan man känna sig rätt lugn. Att jag inte kontrollerade blodtrycksmanchetten höll dock på att innebära en större katastrof. "Skulle jag utfört en blodtryckskontroll i verkligheten så skulle jag naturligtvis ha kontrollerat manchetten först. Eh-hehe-heh."

Nollningen röjer vidare i oförminskad takt. Inför hatt-partyt hade de fyllt hela stället med ballonger... Bärseback har aldrig känts så klaustrofobiskt.

Glöm det din uppblåste fan!


Sodexho har till min glada motsats till förvåning insett att man kan lura studenter på pengar genom att sälja "superjuice" till hutlösa priser och äggmackor som är så fånigt små att man förmodligen blir hungrigare om man äter dem.

Nollningen fortsätter med Togaparty, Beachvolleybollturnering och Fångarna på Campus.


De stackars SERUM-tjejerna möter GIH;s stora och måttligt begåvade grabbar och en väldig kämparglöd räcker som vanligt tyvärr inte mot de envisa idrotts-trollen. "Bra att de inte är längre än 1.60, då kan de inte möta min smash!" - tänker GIH;aren.


Beachvolleybollturneringen är blåsig men jag tror att de flesta hade kul.

Jag åker till Linköping och hälsar på Axel som jag inte sett sen jag kom in på hotellrummet och däckade halv fem på morgonen efter den sista vilda ute-kvällen i Las Vegas. Vi glider över till hans polare som pratar om doktoreringar och sjuksköterskeyrket. Mig lyssnar de inte på då jag är flera år yngre och helt uppenbart inte har något vettigt att komma med. Jag tittar på fotbollen istället och försöker övertyga om Zlatans överlägsenhet. I 93;e matchminuten känner jag att jag tar hem en liten seger i diskussionen. Axel bjuder på BK-krubb om jag häver i mig en 6.0% starköl på en minut. Den utmaningen accepterar jag utan någon större betänketid då jag är sugen på lökringar och milkshake. 45 sekunder senare står jag i hallen och tar en liten paus från allt. Sen går vi till BK. Dagen efter tar jag med mig Axels andra stationära som stått och dammat. Som vanligt är Axel generös och låter mig låna den. Passar på att hälsa på moster och mormor i Motala. Att ta sig tillbaka till Örebro med en dator under ena armen och en bräda under andra är självklart jobbigt, men det problemet hade jag tidigare inte orkat tänka på. Genomsvettig efter att ha åkt buss istället för inställt tåg till Hallsberg, tåg till Örebro och buss till Studentgatan slänger jag in grejerna med 5 minuter kvar till Fångarna på Campus. Jag har lovat ut min bräda till en av aktiviteterna, som går ut på att rulla till en stolpe fram och tillbaka. Att se de tappra tävlande hitta på sina egna unika åkstilar är storslagen underhållning.

Finalen är tät. Lag 2 och 4 kämpar ivrigt för att ta hem segern och priset - korv med bröd på Pressbyrån. Jag är ändå stolt över mina pojkar och flickor i lag 3...

Efter två timmars bökande med datorns alla hårddiskar fungerar den nu, och jag får anse att jag löst datorproblemet!

Ps. Brädan hittade jag hos Leo.