För några dagar sedan bröt han klon. Försökte ta den med pincett efter diskussion med veterinär-far då klon hängde väldigt löst. Icke sa nicke sa djuret. På natten låg han och slickade sig på tassen. "Schlurp-schlurp-schlurp." Det var inte hållbart för någon av oss så det blev en resa till kliniken. Då han redan blivit av med svansen och bollarna visste han kanske att naken-aporna skulle ta en bit till. Han fick iallafall en lugnande spruta som gjorde honom rätt zonkad och sedan tog de klon. Stackars djur.
För övrigt är vi nyinflyttade i en tvåa på 24;an. Det ligger inte långt från fyran. Enligt ÖBO så tvingas de av lagen att tvinga oss att packa in allt i bilen, tvätta golvet, låta en nitisk person inspektera städningen, lämna in nyckeln innan tolv och hämta ut den nya nyckeln på samma tid. I två lägenheter. I maskopi med Statoil, som tar 500:- för att hyra en bil i fyra timmar och 1000:- för allt över fyra timmar så görs det hela så komplicerat att det är snudd på omöjligt. Det visade sig att det ändå var möjligt med några minuters marginal på både nyckel- och bilinlämning. Fick anmärkningar på städningen såklart. Vill minnas att tidigare hyresgäst hade bajsat och "glömt" spola toaletten när jag flyttade in i min gamla lägenhet. Bra inspekterat där ÖBO. Inte bitter. Ironi. Till vår stora förtjusning så har ÖBO försett oss med möbler som förmodligen bott i förråd bortsett från korta resor upp till lägenheten för att inspektören ska godkänna, och sedan ner i förrådet igen. Stolarna och borden ser ut som de vi hade på dagis på det glada nittiotalet, och även om barn inte har något slipat sinne för estetik så tyckte vi nog att de var rätt så fula även då. Ner med dem till förrådet igen alltså. Köksväggarna är målade i nikotingult. (Annars är jag väldigt nöjd med lägenheten!)
Jag har haft en tryckande panik i några månader nu som berott på ett ihållande U i en praktisk examination. Det hela har känts som en långsam tortyr som jag skulle kunna rekommendera till personalen på Guantanamo Bay. Problemet har nog varit att det är svårt att få till effektivt studerande. Man är hänvisad till teorin eller det kliniska träningscentrumet. Även om man masar sig dit så är det inte mycket värt att stå och prata med sig själv. Man ska helst jobba i grupp och simulera ett riktigt tentamenstillfälle med struktur på hur man lägger fram sin presentation. Jag har inte gjort mycket av detta, vilket ledde till ännu ett U för några veckor sedan. Jag vänder mig till studievägledaren. Hennes pep-talk går ut på att jag borde ha klarat tentan tidigare. Jag vänder mig sedan till programansvarige, som i sista stund beviljar dispens på kursen i geriatrik och palliativ vård. Dispensen räcker till ännu en omtenta. Gjorde VFU i Frövi och pluggade resterande tid. Gjorde den praktiska examinationen och fick som vanligt vänta några dagar för mycket på resultatet. Jag visste att jag hade nämnt allt det viktiga omkring både KAD och intramuskulär injektion. Frågan man ställer sig är naturligtvis om man lyckats osterilisera sig på något sätt ändå. Således ligger osäkerheten och gnager en vecka till innan jag tillslut får mitt G på examinationen. Med det bakom mig så känns det som att jag med minsta marginal kommit vidare, men jag har ju bara mig själv att skylla på. :) Nu känns det som om man är tillbaka i livet igen och kan ta tag i den nuvarande valbara kursen; Kulturell kompetens i omvårdnad. Det är en intressant kurs med mycket studiebesök. Vi har varit på invandrarhälsan i Lindesberg och även hängt med på hembesök. Tyvärr träffar man på många alldeles för tragiska levnadsöden som får en att inse att vi inte är särskilt generösa med asyl i Sverige ändå.
Nu kan jag börja prokrastinera bloggskrivandet igen. Känns bra!
