Ofri (i väntan på snön).

Oktober har stängt in mig med kättingar av rutiner, pluggångest och onaturlig kyla. Såhär på kvällskvisten bygger jag upp ett förakt mot de som tvingar mig skriva ett arbete om kulturella och genderspecifika aspekter i somatisk omvårdnad. Normalt sett tvingas man inte skriva hemläxor om de ämnen som behandlas på föreläsningar, men i detta fall är det tillräckligt irrelevant för vårdyrket (sveriges emigrations- och immigrationshistoria, asylprocessen och lagar kring denna) för att lägga in en extrauppgift. Bara att lyda och lida och skriva blogginlägg istället för uppgiften.

Förra helgen fann jag mig i en liknande situation då lördagen bestod i att skriva en farmakologi-omtenta och sedan avlida. Tentan i sig var rätt klurig, vilket resulterade i att 2/3 skrev U, däribland undertecknad. Man var uppenbarligen tvungen att kunna arytmier också. Tack för informationen. Bra att arytmier behandlades i kursen när jag läste den. (Sarkasm - arytmier behandlades inte.) Undertecknad är inte bitter.

Som vanligt tacklades tentan med redigt plugg, godis och kakor.

Som tur är läggs det även stor vikt vid rent praktisk kunskap, och att sätta perifer venkateter är rediga grejer. Den senaste tiden har vi T3;or spenderat mycket tid på KTC;n, och momenten vi tränat på är snäppet bättre än de vi hade i förra terminen. Hoppas det är lika roligt (eller roligare) att sätta sprutor på människor som på dockor. Jag tycker inte synd om min första patient.

Kan tillägga att bland de andra intressanta saker jag gjort idag är att tömma askkoppen. Jag inser att jag borde skriva på min uppgift. Skönt att den ska in senast imorrn, då kan jag sitta hela natten och vänta på snön.