Snubblande nära!

Då jag befunnit mig i limbo de senaste dagarna och inte kunnat förutse ens min närmaste framtid har jag tillåtit mig själv att tagga ner en aning. Helgen har varit delvis konstruktiv, men främst lat. Sjuksköterskeutbildningen står i stiltje men törsten för kunskap finns lyckligtvis kvar. Därför betas ett par dokumentärfilmer och en föreläsning av. You're Gonna Miss Me om Roky Ericksons liv är en upplevelse, och Bananas!*, klart lärorik om man vill ha en aning om hur stämningar i stor skala fungerar, en inblick i fult spel och gränslös girighet.

KSAF-Ö bjuder in Emre Güngör och Nima Dervish som berättar om sin bok "Varför mördar man sin dotter" på en öppen föreläsning. Det är löjligt intressant och för första gången på länge kunde man känna sig upplyst efter en föreläsning (inte i den mening att frågan fick ett svar, men de gav åtminstone en klart mer nyanserad bild av frågan än vad media har gjort.) Jag var för snål för att köpa boken men vågar ändå rekommendera den. :P

Men som sagt, mest latat mig. Jag och Lina fortsätter på zombiefilmstemat och ser Död Snö. Bra skit. xD

Snön uteblev för stunden, men jag skrev klart arbetet och lämnade in det med hela två minuter till godo. Således får seminariet, någon tenta och KTC;n vara allt som ingår i sjuksyrrestudierna den här hösten. Praktik blir det ingen då min ansökan om avsteg från behörighetskrav avslogs. Känns aningen snopet då ambitionerna inte saknats. Fyra av fem tentor betades av och det måste jag känna mig nöjd med. Jag har däremot den ambivalenta glädjen att börja termin tre i januari med några av mina favorit-klasskamrater, Tomas, Emma och Pantea, som tyvärr fått samma besked. Det kommer att kännas bra med en nystart utan stressmomentet som gamla tentor innebär. Studier i klart lättsammare takt väntar mig ända fram till sommaren. Nya KTC;n, tentorna på nuvarande kurser, den gamla farmakologin och somatiska sjukdomstillstånd ska bara klaras upp först.

Ofri (i väntan på snön).

Oktober har stängt in mig med kättingar av rutiner, pluggångest och onaturlig kyla. Såhär på kvällskvisten bygger jag upp ett förakt mot de som tvingar mig skriva ett arbete om kulturella och genderspecifika aspekter i somatisk omvårdnad. Normalt sett tvingas man inte skriva hemläxor om de ämnen som behandlas på föreläsningar, men i detta fall är det tillräckligt irrelevant för vårdyrket (sveriges emigrations- och immigrationshistoria, asylprocessen och lagar kring denna) för att lägga in en extrauppgift. Bara att lyda och lida och skriva blogginlägg istället för uppgiften.

Förra helgen fann jag mig i en liknande situation då lördagen bestod i att skriva en farmakologi-omtenta och sedan avlida. Tentan i sig var rätt klurig, vilket resulterade i att 2/3 skrev U, däribland undertecknad. Man var uppenbarligen tvungen att kunna arytmier också. Tack för informationen. Bra att arytmier behandlades i kursen när jag läste den. (Sarkasm - arytmier behandlades inte.) Undertecknad är inte bitter.

Som vanligt tacklades tentan med redigt plugg, godis och kakor.

Som tur är läggs det även stor vikt vid rent praktisk kunskap, och att sätta perifer venkateter är rediga grejer. Den senaste tiden har vi T3;or spenderat mycket tid på KTC;n, och momenten vi tränat på är snäppet bättre än de vi hade i förra terminen. Hoppas det är lika roligt (eller roligare) att sätta sprutor på människor som på dockor. Jag tycker inte synd om min första patient.

Kan tillägga att bland de andra intressanta saker jag gjort idag är att tömma askkoppen. Jag inser att jag borde skriva på min uppgift. Skönt att den ska in senast imorrn, då kan jag sitta hela natten och vänta på snön.