Plugg och nollning.

Jag tog inga risker med den sista tentan, Medicin A, fysiologi med anatomi II. Det blev alltså ännu en lång natt med ohälsosamt koffein-intag och mumsiga chokladkakor. Jag insåg framåt morgonen att jag underskattat den andra delen då speciellt kapitlen om njurarna och matspjälkningssystemet var fulla av krångliga ord som juxtaglomelu... juxs... juxtaglomerulära apparaten! Jag lyckades aldrig lista ut just precis vad det var för något men jag skrev tentan och lämnade in den med en känsla av att det faktiskt kunde gå vägen. Nu väntar en lång tid av hopplös väntan på resultaten. Smidigt att nollningen sammanfaller med denna nervpärs.

Jag och Thompa rullar in till USÖ och hälsar på Leo. Två dagar tidigare hade han och jag bestämt oss för att testa den nyasfalterade Brickebacken. Asfalten var grymt skön att åka på, dock otroligt smärtsam att plantera armbågen i. Vi kom fram till att Leo inte kunde ta sig till sjukhuset utan hjälp, så jag ringde Axel som ändå råkar vara ambulanssjuksköterska och vi åkte in till USÖ där han tacksamt nog fick ett snabbt och bra bemötande. Sekretess och sådant hindrar oss dock ifrån att hälsa på förrän han skrivs ut, nu med två skruvar i armen.

En fullständigt avslagen armbåge som numera hålls ihop av två skruvar.

Thompa hälsar sjuksköterskan på avdelningen med "Hej, vi är här för att hämta resterna av Leo" vilket får sjuksköterskan att uppvisa en lika road min som den grupp sköterskor som blänger på oss uppvisar när vi med brädor under armen hämtar ut vår gode vän.
Leo får finna sig i att sommarens longboard-säsong är över för hans del. Läkarna gjorde det fullständigt glasklart att han inte skulle åka mer förrän armen var läkt, och skulle han komma tillbaka med ett nytt benbrott lär bensågen tas fram! Innan säsongen summeras är antalet benbrott uppe i två, och det känns väldigt bra att mina ben fortfarande är hela och fina. Mjölk-knarkare som jag är har jag iochförsig ett skelett av guds nåde.


Nollningen börjar med speed-dating och lekar. Sedan tar vi oss till korridoren för att chilla med 25-30 nya SERUM-studenter som glatt följer med "sjuksköterskestudenten" Leo och Axel, faktiskt med en fullständigt genuin nollebricka då han blivit antagen till prehospital omvårdnad. Grattis! COREn fylls sedan med hiskeligt mycket folk och jag hade en trevlig kväll. Idag står konsekvenshantering på schemat och möjligen femkamp och hattparty. Det ligger spår av föregående kväll överallt. Utspilld dricka över hela rummet, nötcremepapper utanför huset, tomflaskor och min bräda saknas...

Tentornas tid.

Sommarlovet avslutas inte med några avslappnande, återuppiggande och härligt slöa dagar. Nej, här råder ovädret före stormen. Tentan med stort T har legat som ett ensamt mörkt moln och påmint om att det är i fysiologi-boken näsan bör vara. Det sista dygnet innan tentan laddade jag upp med energidrickor, kakor, godis och glassar som jag tillsammans med mat och kaffe mumsade på för att blodsockret skulle upp, upp och absolut inte ner. En all-nighter behöver sin disciplin och en socker-dopp skulle kunna visa sig katastrofal. Ville inte tänka på ångesten som skulle infinna sig om jag pluggat så länge för att upptäcka att jag somnat på soffan bland allt godispapper och vaknar en bra bit in på eftermiddagen med ett ångestfyllt yl när det går upp för mig att jag försovit mig. Hursomhelst så skrevs tentan och det kändes överaskande bra när jag lämnade in den. Nu återstår att se om lärarna gillar mina svar lika mycket som jag.

En av de få vindstilla dagarna. Att sitta på taket och plugga är helt oslagbart. :)

De andra mörka molnen är KTC-tenta imorgon och anatomitentan del 2. No rest for the wicked. Men allt är inte tentaångest och plugg-frenzies. En förunderlig kväll vid en sjö i Bergslagen tillsammans med goda vänner lättade upp. Tyvärr våldförde sig en flaska sprit på min nu alkohol-ovana hjärna. Jag kan bara anta att minnena som försvann var lika goda som de jag fick behålla av den kvällen. Dagen efter var jag bjuden på middag och vinprovning med läskigt vuxna människor...

Sent en sensommarkväll med bastu och bad i Bergslagen.

Tog en resa till gamla goa Stockholm för att fira farsan som hade kalas. Började med att hälsa på Johan och Elin och sen åkte vi till den laglösa söderorten på söndagen. Träffade farmor och farfar som jag inte sett på länge och syrran som det alltid är kul att träffa. Hon börjar snart andra klass och fick lektioner i dataspel och fotboll av sina två elaka storebröder. Då jag på något sätt fick med mig brädan till storstaden fick jag nöjet att testa backarna i det kuperade Rönninge. De är så branta att även min oansvariga hjärna som värderar adrenalinkickar över allt annat sade "Naaaaajj du Henrik! Tar du den backen så går kicken över obehagligt snabbt!" När brädan börjar vobbla är det bara att ställa sig så stadigt man kan och hoppas att allt går bra. Bakom kurvan - väldigt många hundar i väldigt många koppel. Att det alltid ska vara så... Tur att de är smarta djur som håller sig till vägrenen, och med rätta skällde de på mig.

Det visade sig inte vara grafikkortet som gett upphov till min dators tragiska död utan något helt annat. Vad det kan vara visar sig nästan vara en olöslig gåta. Till mitt stora förtret ser jag ingen annan utväg än att fortsätta med trial-and-error-metoden för att hitta något som jag bara kan anta är en mikroskopisk tuva i form av en lätt bränd transistor som stjälper det stora komplicerade lasset som är en modern dammig stationär död dator.

Snart kommer lönen och den lär med nöd och näppe täcka nästa månads utgifter. Om jag kan börja termin 3 får tiden och ett snack med en studiehandledare visa. Tills dess är det bara att nöta böcker med små avbrott för att gå på lina och turer på långbrädan. Ikväll blåser hösten igång med fadder-kickoff på Bärseback.

Sista dagen på jobbet.

Så det blev inga fler stycken om saker som stör mig på bitterlistan. Däremot ett nytt inlägg med bara en gnutta banalitet.

Pressbyråbacken, på väg till jobbet. Det har regnat och asfalten är läskig. Studentgatan börjar än en gång bli frekventerad av de som valt att spendera sommaren på platser de föredrar. De föredrar också att parkera så att jag inte kan göra min graciösa sväng för att komma ut på bilvägen, utan att dundra in i bakredet på en volvo. Med enkel logik förstår jag att, om jag åker, så är det enda scenario jag kommer på som förhindrar denna kollision, det att jag faktiskt vurpar på det glatta underlaget på vägen ner. Något av en förbannelse för människan är det att vi kan förutse negativa konsekvenser av vårt handlande och ändå agera på ett sätt som vi vet leder just dit. Thompa stannar naturligtvis för att bevittna ännu ett bevis på hur korkad människan är. När greppet på asfalten släpper lyckas jag ställa brädan på bredden, lätt rullandes mot grässlänten, springa vidare ner för backen, undvika kantig röd volvo, ta emot brädan som just kommit ner, och rulla vidare. Flyt. Adrenalinflinet satt kvar nästan hela vägen till jobbet.

Douglas Adams - Parrots, the Universe and everything. Riktigt bra föreläsning!

Jag lämnade jobbet med vetskap om att lätt saknad skulle finnas till stället. Sista timmen av många på boendet som man kommit att gilla. De kommande dagarna kommer mer tid att spenderas med en bok i handen. Förmodligen Fysiologi med relevant anatomi. Nu börjar jag bli tjenis med studiehandledningen. Visste ni att mer än 4 miljarder impulser strömmar mellan hjärnhalvorna (Corpus callosum) i sekunden? Tänk så många slösade impulser när man kollar på en av de där harkrankarna som tagit sig in i köket och surrat runt mot allt hela tiden i två dagar, för att till sist lämna ett äckligt kadaver på diskbänken och man bara tänker... blegh.

Min ofrivilliga Straight Edge-sejour har även den tagit slut då jag insett att det bara är ett slöseri på bra sommar om jag inte lånar en slant för riktig mat och sånt.

Liten bitterlista.

Det ligger i bloggandets natur att orera om fulltändigt banala saker och tro att man kan komma undan med det. Vilket man naturligtvis kan. :) Därför "bjussar" jag på en lista på saker som stör mig!

Att jag jobbar när jag hellre åker till Göteborg över helgen.

Radioreklam. "Om banken säger nej, kanske vi säger okej, ******.com!" Med på listan mest för att jag faktiskt ligger och uthärdar radioreklam nu. Den är oändligt kass. NI MÅSTE INTE HA EN FJANTIG FJOMP-KÖR SOM SJUNGER ERAN URTÖNTIGA SLOGAN.

Att jag alltid har rätt. Jag skulle inte säga det om det inte vore för att det faktiskt är så.

Gubbar. Jag kommer glidande på cykelvägen. Herrn som cyklar i motsatt riktning utsätts på så vis för inte en utan två nya och lätt chockerande faktum att ta ställning till. Ett: Mötande trafik åker på fel sida av vägen. Två: Mötande trafik rullar på en planka med fyra hjul.
Efter 10-15 sekunders betänketid är det så dags för ett beslut. Det blir tokbroms, ett "men..!" och en arg blick. Men vadå? Vi lever i 2009 och ibland möter man ungdomar på konstiga farkoster på fel sida av vägen och de skriver blogg-inlägg om DIG.

Oflexibilitet. Är det ett ord? Gubbar är som sagt duktiga på detta och även TANTER. Kommer man fem minuter sent så har man uppenbarligen begått ett kardinalfel och får i vårt kära punktlighetsdyrkande land utstå

Okonstruktiv fikarumskritik. Jag är urdålig på att ta kritik. Särskilt om det rör sig om den värsta sorten av all kritik. En verbal avhyvling som susar i öronen i dagar efteråt. Neeeeej, inte den sorten. Den värsta sorten kommer inte från den person som uppenbarligen har någonting på hjärtat som de vill ta upp med dig. Den tar en omväg. Först latensfasen, då den ligger och väntar på att jag inte ska vara tillgänglig för att direkt ta emot den. Sedan luftas den i fikarummet så att någon av deltagarna istället kan vidarebefodra den till mig i förbifarten några dagar senare. Fördelen är att det ger chans till snack bakom ryggen. Som man på väg in i sjuksköterskeyrket kan jag bara känna bävan.

Politiker. Oj. Detta får jag jag nog medvetet hålla kort. Varför får EU-parlamentariker fantastiskt överdrivna bidrag för allt ifrån resor till studier för deras barn? Varför tjänar folkvalda medlemmar i riksdagen oproportionerligt mycket pengar? Varför anses politiker vara något av en högre samhällsklass? Dagens politiker har tappat verklighetsuppfattningen och saknar även uppfattning om vad deras befattning innebär. En politiker blir plötsligt vald av andra politiker och nu är det fara och färde. Inkompetensen flödar och veckans ärke-nöt Marianne Samuelsson tar priset.

TV. Har fått utstå en del TV-tittande på senare tid då det utöver promenader är det mest sociala som finns att göra på jobbet. Programmen är likadana. De går efter en mall. Bolagsdirektörerna saknar nämligen egen förmåga till initiativ och tar högst motvilligt till sig nya ideer. Därför har jag som TV-tittare att välja på program som handlar om 1. Diverse folk som bara gör vad som helst för att synas. De får "utmaningar" och sedan blir de förolämpade av tre domare som uppenbarligen är några slags höjdare. En och en åker de ut tills det bara är en tävlande kvar som tror sig få ära och berömmelse men; nej. Vinner du den här typen av program så blir du inte känd och lagom till nästa säsong så är du glömd. 2. Program som handlar om helt vanliga människor. Typ "Halv åtta hos mig" eller "Lyxfällan". Jag är själv en vanlig människa och sitter jag och tittar på de här programmen så överdoserar jag på vanliga människor. Räddningen vore om kunskapskanalen slapp trängas med Barnkanalen eller om man för en gångs skull fick tillgång till Discovery Channel. Men TV som på något sätt är bildande är en samhällsfara och borde kanske förbjudas?

Tele2 Ni suger, allt ni gör är skit. Synd bara att jag sitter fast i ett kontrakt som skrevs innan reklamkampanjerna med idiotiska får och dumma, meningslösa meteorit-tilltag.

Hm... något mer finns det säkert. Jag stör mig ju på oändligt mycket saker. Aja, det får räcka. Nu när inlägget är skrivet så finns det ett utlopp, och jag kan ju addera saker när jag vill! :D Inlägget får 9/10 på bitterhetsskalan och det är jag rätt nöjd med.

Igelkotten och grodan.

Jag har glömt usb-mobilsladden hos Thompa som åkt till Hudiksvall. Under tiden kan rubriken verka irrelevant för innehållet. Ber om ursäkt för den förvirring som kan ha uppstått i samband med detta och passar även på att be om ursäkt för isbjörnarna, IPRED, att båtar krockar, att kristna och muslimer bråkar, att Island är fattigt, han den där Kirchsteiger, att människor blir sjuka, att myggbett kliar samt apoliva-reklamen. Jag jobbar med att hitta en lösning så snart som möjligt så att Ni kan få se igelkotten och grodan och sedan återgå till Er normala rutin.

Uppdatering:

Jaha, skulle ÖBO ha sin hyra nu? Jag har ändå börjat gilla den här livsstilen som skulle få en pakistansk barnarbetare att förfärat utbrista "Hur fan klarar sig stackarn!?". Man lär sig uppskatta det man har. Hur som helst så är det augusti och om bara drygt tre veckor så kommer tentor och pengar och föreläsningar och nollning och höst och allt det där som måste finnas för att livet ska börja rulla igen.

Kolugna sommardagar. Ja, vad gjorde man innan datorerna kom? Maskinen (som annars äter den tid man har när solen skiner och kallar ut en på äventyr) ligger uppfläkt på golvet och har fått utstå ett och annat återupplivningsförsök. En nätaggstransplantation visade sig inte hjälpa och ej heller ett defibrillerat CMOS-batteri. Sugit ur allt damm som stoppar upp luftflödet, även där med negativt resultat. Nu funderar jag på om det ändå inte är en patologisk grafikkortsdysfunktion som är roten till problemet. Datorn får dock vänta på ett nytt grafikkort. Den bärbara håller än, vilket är mäkta imponerande. Tyvärr leder den lägre uppdateringsfrekvensen i processorn även till en lägre uppdateringsfrekvens i bloggen.

Jag tror mig ändå ha hittat några exempel på saker som man pysslade med på stenåldern.

• Man åkte longboard, inte bara för att ta sig till jobbet eller affären utan ibland bara för åkandets skull.

Axel åker bräda... nej en sten är det ju. En tjock sten, med fyra hjul. Fred Flinta-style.

• Man försökte lära sig gå på lina. Ett riktigt roligt och alternativt sätt att bli blåslagen på.

Thompa visar sig på styva linan.

• Man gick till gymmet, som är nedsläckt eftersom ingen är där för att trigga rörelsedetektorerna. Naturligtvis. För några gym fanns ju inte på stenåldern och således gick ingen dit.

• Man lagar specialkakor i goda vänners sällskap. Och matar hunden med dem. Och blir anklagad för att försöka dräpa hundkraken.

• Man spelar jenga och tröttnar på att vinna hela tiden.

• Man ger sig ut i skogen för att plocka svamp och hittar förmodligen hela skogens kantarellbestånd bakom en granrot. Det är verkligen två magnifika kantareller. Jag planerar att steka dem i smör och äta dem till pannkakor ikväll. Som tur är hittade jag även blåbär i skogen och vad är bättre än pannkakor med grädde, kantareller och blåbär!?

Om-nom-nom.