Bräda hägrar och bråda dagar.

Postis knackar på med nya brädan i famnen och begär 600 kronor i kontanter för att täcka tullavgiften. Vem har kontanter hemma undrar jag och frågar snällt om jag kan springa förbi bankomaten. "Nej det har vi inte tid med" säger den elake mannen "men du kan hämta den i Ladugårdsängen i eftermiddag." Vem orkar vänta så länge undrar jag och drämmer igen dörren med gråt i blicken.

Nu är jag inne på min tredje vecka av städvecka och jag klamrar mig kvar vid datorn och skjuter upp städandet ytterligare någon timme. Jag har inte tagit fram moppen och dammsugaren när jag gått de sista dagarna på avdelningen och skrivit uppgifter på fritiden.

Det kändes kluvet att gå där efter slutbedömningen. Att veta att man har godkänt i säcken och samtidigt hanka sig upp varje morgon gjorde att man kände sig mest som en volontärarbetare. Att det sedan är otroligt lärorikt att gå praktik gör ju att man ändå dyker upp på morgonen. Jag undviker dock min handledare som är Mårran i mänsklig gestalt.

Halloweenkostym med inspiration från de medeltida pestdoktorerna. Tack Lina för syarbetet. :)

Avvarade lördagen till att skrämma upp folk och dricka mig lagom full (KTC-tenta i beaktan kunde jag inte vara bakis på söndag)...

KTC-tenta ja. Med en kanna kaffe i blodet så bygger man upp en koffein- och nervositetsblandad tremor av guds nåde och liksom zonar ut under de tjugo minuterna man har till förfogande att berätta om hur man lägger upp sin omvårdnad och kopplar glukos. Efteråt visste jag inte ens vad jag hade pratat om. Om några dagar landar domen i inkorgen. Jag försöker inbilla mig själv att det gick jättrebra och tänker på annat så länge.

Det är bra att ha ett måleriprojekt att pyssla med så att man kan tänka på annat. Den här har jag jobbat med i Photoshop tio minuter åt gången ända sedan jag spelade World of Warcraft. Nördigare kan det knappt bli, men nu är den klar. Bilden föreställer min dvärgkrigare Brynn.

Nu när bilden är klar, brädan väntar på att få bli hämtad och skolarbetet just för stunden inte tränger sig på så måste jag ta fram moppen...

2½ timmar till Ladugårdsängen fram och tillbaka. Vilket kollektivtrafiknät vi har... Aja! Pärlan är hemma, en BC Moray med egendesignat motiv på undersidan. Wuhuu!

Praktik

Nu har två veckor på akuten i Lindesberg avverkats. De veckorna har varit ruggigt roliga förvisso! På Lindesberg lasarett händer det lagom mycket. Ibland sitter man och dricker wiener melange och rullar tummarna. Ibland kommer det prio-1;or som håller på att stämpla in. Bäst är det när det kommer in människor med obskyra buksmärtor som man kan ta rutinprover på och sticka i med nålar. Man lär sig tekniken och av sina misstag. (Man råkar dra ut nålen ur venen när man tar nytt provrör och märker att blodet rinner över handen, lakanet och byxorna. Ojdå.) Det händer dock lite för ofta att man sitter med patient och stickvagn och man upptäcker att människan saknar vener.

Nu har jag gått en vecka på avdelning 39 på USÖ bland ännu flera obskyra buksmärtor. Jag har fått löfte om att följa en gastric bypass-patient från ankomst till operation till utskrivning nästa vecka. Pepp!

Berlin

Med brist på sommarkul i Sverige så åkte vi till Tyskland. Varken jag eller Lina hade varit i där och det fanns en kunskapslucka att fylla. Inte kan väl Berlin vara befolkat av de här galningarna?


Det skulle vi ta reda på. Sömndepraverade och förvirrade stiger vi av flygplanet och möts av lätt regn och en flygplats. Väderprognosen berättar att det blir mer regn i dagarna. Vi försöker navigera Berlins kollektivtrafiknät och efter 5-8 byten kliver vi upp någonstans i närheten av Kürfurstendamm.


Vi äter traditionell tysk snabbmat på Subway och väntar på att kunna checka in på hotellet. Sen så tar vi en tre timmar lång och välbehövd tupplur. När vi vaknar så lyser solen och vi passar på att kolla runt på Küfurstendamm. Tyskarna är väldigt stolta över sina bilar och det rullar mest Mercedes, BMV och Porsche på gatorna. En Jaguar står parkerad bredvid en gräddvit Mercedes av lyxklass. Man kan egentligen bara stå och glo på dem. Vi avslutar med att äta och upptäcka att vi bara kan betala 60 cent i dricks. Restaurangen ligger granne med hotellet, så vi tar omvägar runt restaurangen i fortsättningen av vår vistelse i staden.

Nästa dag ger vi oss utvilade och glada upp, klämmer hotellfrukost och sedan ut i solen och det förvirrande kollektivtrafiknätet. Vi når på något sätt Potzdamer Platz.


Hela området är fräscht och nytt och det är svårt att kombinera det här området med Berlins historia. Salvador Dalí är Linas favorit-konstnär och det finns ett Dalí-museum alldeles i närheten. Här spenderar vi lätt 2-3 timmar. Min bild av en konstnär som målar klockor som smälter nyanseras med en konstnär som gillar sin mustasch och att måla surrealistiska verk innehållande saker som hålls upp av en pinne, noshörningar, snoppar och allsköns mystisk symbolik. Det var väldigt imponerande.

Något regn blev det uppenbarligen inte. Riktar man kameran någon annanstans än mot himlen så fastnar det en massa turister på bilden. Vi går vidare...

...förbi riksdagshuset...

...via Unter den Linden...

...till Alexanderplatz, det forna Östberlins centrum. Då Berlin så länge varit en tvådelad stad så får man känslan av att det saknas en riktig stadskärna. Detta var för mig positivt, då hela innerstaden var utspridd på en stor yta. Men det blir mycket strapetserande. Resten av dagen var shopping och ätande på en mexikansk restaurang. De serverade så mycket mat så att det nästan tog livet av oss att äta upp allt.


Nästa morgon åkte vi till Siegesäule i Tiergarten. Man kunde enligt uppgift åka upp i tornet men något sådan blev inte av. Tornet höll naturligtvis på att renoveras. :(


Vi vänder på klacken och tar oss vidare på en oändlig shopping-strapats och allmänt turistande. Checkpoint Charlie var ännu en turisfälla. Våra fötter avlider någonstans på vägen men vi lyckas ta oss till en turkisk restaurang på Ku'damm.

Dagens överlägset bästa öl till vänster och mitt livs överlägset sämsta pizza till höger.

Vi kom aldrig iväg till Parken Zoo i Eskilstuna så vi besökte Berlin Zoo på lördagen.

Det simmar en flodhästbebis i bassängen och det tycker Lina är oerhört faschinerande. :)

Två djur som Dalí skulle gilla. Rummet de står i är allt annat än surrealistiskt. Om det inte vore för noshörningarna.

Den där pinnen skulle få honom att förstrött dra i mustaschen och nicka godkännande. Fågeln sitter och äter på en valnöt och på marken springer det ett dussin små möss och äter av resterna.

Två isbjörnar varav den ena kanske heter Knut.

Vi nöjer oss med det och hämtar väskorna på hotellet. Sedan tar vi oss till flygplatsen på 30 minuter då vi har lärt oss litet mer om kollektivtrafiknätet vid det här laget. En flygtur och tre bussresor senare känner man sig rätt manglad.

Berlin visade sig överträffa mina förväntningar och vi hade en riktigt trevlig vistelse!

Nu börjar skolan närma sig med stormsteg och jag har plugg att göra. Lägenheten är uthyrd till akutboende och en herre från Portland som heter Larry. Han har malt på i tre timmar och visat sig vara en riktigt trevlig kille. Jag har egenligen fullt upp med plugg så nu är det näsan i boken bannemig.

Svårbestridlig fakta

Jag har suttit på jobbet och fått berättat för mig om hur vissa saker förhåller sig. Det var näst intill omöjligt att få en syl i vädret och nu har jag en bultande huvudvärk. Men nu vet jag att:

~Människan hör inte till djuren. Därför att vi har moral. Vi står över dem därför att vi har vett och förmåga att rädda världen. Om människan har kommit från apor och grisar, varför finns det då apor och grisar kvar? Tänk på det. Ja just det, det är fullkomligt osannolikt. Ytterligare bevis på våran särskilda status som moraliska varelser är att vi har förmåga att utrota djurarter, men djur har det inte.

~Att tillåta homosexuella att gifta sig är en riktigt dålig idé. Det kommer att leda till att andelen heterosexuella män stadigt krymper, till den nivå där vi tvingas till polygami. De barnen som är födda genom artificiell insemination eller är adopterade kommer att bli sinnessjuka och mörda sina föräldrar. Blir de tillräckligt många kommer de att starta krig. Att sprida koldioxid i atmosfären eller dumpa gifter i havet må vara reversibel skada, men det krig som de sinnessjuka barnen till homosexuella startar kommer att bli vår undergång.

~Män och kvinnor har olika roller i samhället. De rollerna går ungefär ut på att män ska jaga och kvinnor ska föda barn. Om en man tvingas ta hand om sina barn så kommer han inom kort att ge upp, sätta sig ner och stirra uppgivet framför sig.

~Det är bara söner till fattiga män som kan förändra världen. Kända exempel är profeten Muhammed, Che Guevara, Abraham Lincoln, Lenin och Olof Palme. Jag hjälpte till och nämnde Buddha som ytterligare exempel.

~Amerikanerna åker inte till månen därför att de sitter och håller på en hemlighet som kommer att göra världen bättre i framtiden. Så är det.

Att käfta med kollegor är sällan en bra idé. I det här fallet insåg jag att även det minsta argument mot dessa föreställningar skulle utmana en väldigt sned världsbild. Tur att man har en blogg så att man får utlopp för frustrationer ibland. :)

Stilla natt

Jobbet har präglat de senaste två veckorna. Pengarna har gått till mat och tågbiljetter fram och tillbaka till Örebro, då det inte håller att sitta och glo i lägenheten i Eskilstuna. SJ har inte imponerat på senare tid. De små banditerna som dominerar järnvägarna har lämnat folk sittande i värmen, smusslat med biljettpriser, och vad som är värst (eftersom det drabbar mig) ställt in mitt tåg hem och vägrat fixa biljettsystemet. Det gör att jag med mitt SJ-prio-kort får privilegiet att resa dyrare än vad biljetterna kostar utan prio-kort.

Jag tog helgpasset, som även denna gång börjar bra. Ett par minuter innan jag kommer till jobbet tar en enorm fluga en tugga av min arm utan att ens fråga först. Väl framme möts jag av en av stadens mest kriminellt belastade, bland annat steroidmissbrukande 0.12-tons barn-i-manskropp-psykopat. Han undrar varför frukosten inte står framme. Svarar god morgon och är plötsligt glad för att jag inte drog igång larmet på vägen in.

Men nu är det nattpass och alternativen är att läsa Good Omens men somna efter en stund eller Medicinsk teknik för sjuksköterskor och somna genast. Skulle kännas buskigt att somna på nattpasset då man besitter någon form av välmenande men i detta fall ack så onödig arbetsmoral. Över ena axeln sitter det en imaginär herre och säger att det inte ser helt okej ut att sitta och snarka i stolen. Men under dessa oheliga småtimmar händer ingenting svarar jag, av den enkla anledningen att alla sover så här tidigt på en tisdag. Över den andra axeln sitter det ett imaginarium till. Han har små horn i pannan och en spetsig eldgaffel i handen. Han sover sött. Jag hyser en stilla förhoppning att akuttelefonen ska ringa bara för att jag ska få någon att prata med. Men händer det någonting så händer det inte nu. Kvällen har gått ut på rutinarbete och att något mindre rutinartat lubba efter en ambulans som kör förbi det splittrade sällskap som delvis ställer till hyss, delvis stöttar en sjuk kompis och delvis är ett par socialarbetare som försöker men bara knappt lyckas göra två saker samtidigt. En stund senare slutar iallafall kvällens roliga och nu sitter jag alltså och pimplar té och försöker hålla hakan över skrivbordet.

Jag roar mig med att drömma om framtiden som är bättre än nuet. Jag och Lina ska till Berlin och kolla läget om ett par veckor. Jag tar gärna emot tips på vad man kan göra förutom att dricka billig öl och äta billig falafel. Känner en mild förskräckelse över tentor och ser fram emot att köpa en ny bräda för lönen, bland annat. Lite körlektioner blir det kanske också. Nej, nu ska jag plugga bannemigdjfjjjjjjjjjjjjjsnark.

Oväder

Lamporna flimrar till och det verkar gå spöken i förstärkarens elektronik. Blixtarna lyser upp med en kraft som närmast verkar ha laddats upp av de senaste veckornas tropiska hetta.
Dock finns det smolk i sommarledighetens bägare, utöver sagda oväder. Jag är återigen fattig som en kyrkråtta. Bidrar till att göra smolket tjockt och trögflytande är att jag likt en ko på betesläppet var lite för entusiastisk med vårens första longboardsfärder. Nu sitter det en envis benhinneinflammation i sparkbenet. Jag kan alltså inte springa mina turer i Markaspåret så länge den inte ger sig. Heller inte gå till gymmet då kortet gått ut och pengarna som sagt är på upphällningen.


Saknar Lina och Castro som har åkt till Finland i ett par veckor. Tog fram målerigrejerna som stått orörda väldigt länge och målade en tavla. Han är för cool i sina solglasögon för att sitta modell för mig, så jag fick utgå från ett fotografi.


Vikarierade i helgen och i arbetsuppgifterna ingick en loppisturne och några timmars stekande i solen vid sjön. På slussen har de boende en skön inställning till livet, även fast det inte alltid är så lätt för många av dem. Det blev inte lättare av att en sommarvikarie drog igång larmet på söndagsmorgonen. Mm.. undertecknad. Stannade kvar och såg brons- och finalmatchen i fotbolls-VM. Nu när jag har slut på ursäkter att inte plugga ska näsan vara i omvårdnadsböckerna veckan ut bannemig.

Idag är det så blåsigt i blåstens huvudstad att flaggstängerna knäcks.

Sommarlovet har kommit, och när vädret är som det är så är man tvingad till att sitta hemma och kolla på fotbolls-VM. Buu-huu. <-ironi

Hair of the dog

Jag hade gett upp planerna på att söka sommarjobb innan jag ens påbörjat dem. I och med återbäringen så räknade jag med att den här sommaren ändå inte kunde bli mer påver än den förra. Turen ler ändå sitt breda flin när Thompa frågar om jag är intresserad av ett semestervikariat på hans praktikplats.

På tåget till Eskilstuna är det enligt termometern trettio grader varmt i kupén. I ett försök att framstå som respektabel på arbetsintervjun har jag dragit på mig ett par jeans som nu snarare känns som ett par tjocka termobyxor. Väl där blir jag förhörd av tre representanter för Eskilstuna kommun. Det tangerar antalet intervjuare från Clas Ohlson på intevjun för snart fyra år sedan. Jag blir lovad anställning och nu utgör mitt sommarjobb fjorton nätter i Eskilstuna. Det känns lagom och bra.

Nu sitter jag och försöker hantera föreläsaren i distanskursen som ironiskt nog pratar om hur man gör ett bra muntligt framträdande. Han har en snofsig brittisk accent när det är uppenbart att han kommer från Sverige och jag håller på att explodera av tvånget att lyssna igenom föreläsningen. Reaktionen blir att pausa, diska, brygga mer kaffe, busa med hunden och knåpa blogginlägg.

Det är inte för att skapa en bakis-kur som jag skördar Castro på hans vinterpäls utan möjligen ett utlopp för frustration.

Stora goda ting...

...som sommaren, som nu kommit och lagt sin feta fuktiga buk över staden. Efter en lång död vinterkyla där de enda dofterna man fått nöjet att känna utomhus varit tidigare nämnda lagrade hundbajs eller töandets träsklukt. Nu är det istället nästan glömda sommardofter, och Castro kliar sig på ryggen i gräset och springer med tungan hängandes som en riktig hund.

Praktiken på Brickebackens vårdcentral, Spotify 0.4.3, utrotningen av en viss inflammation runt visdomstanden och arbetsintervju nästa vecka kan få ett hedersomnämnande.

PS: VG på farmakologin, äntligen.

Små onda ting.

Mumsat piller i tre dagar och konstaterat att det kan ha och göra med att en visdomstand trängt sig på. Lina tror att det är en bakterieinfektion som är orsaken till smärtan och det berättar jag om för tandläkaren. Hon tittar lite och konstaterar att det är så. Sedan sköljer hon litegrann. Jag tackar för behandligen som kostade mig och försäkringskassan 906:- och sen tar jag två Alvedon och en Burana till.

Fadäser.

#1 Strax efter midnatt inser jag att det är superviktigt att ha läst klart boken Ragtime till kulturtentan. Då är det väl hög tid att läsa den tänker jag och öppnar boken. Åtta timmar senare slår jag ihop boken och konstaterar att den var okej. Sedan kliver jag av bussen, går till biblioteket och glömmer namnet på en av huvudpersonerna.

#2 Tolvan kommer åkandes när jag är på väg till busshållplatsen. Tanken på att behöva gå upp för Brickebacken med två matkassar är tillräckligt avskräckande för jag ska ta genvägen över det snötäcke som jag trodde nästan smält bort. Jag inser att det inte alls nästan smält bort någon tiondels sekund innan jag landar med ansiktet i den djupa snön. Min enda publik var den trevliga busschauffören som hälsar "Hej! Välkommen!" och ler brett. Jag mumlar ett tack till svar och sätter mig.

#3 Tolkar engelskakursens "Fun Assignment: Construct a pen portrait" som att man ska rita en tolkning av den stereotypa amerikanen. Hajjar när jag är klar att det de tycker är "skoj" är att fylla ett diskussionsforum med förutfattade meningar och schablonartade stereotyper i text.
Men det är nog inte så klipskt att utgå från att man ska rita något när man läser på universitetsnivå. Aja.

#4 Äter marsipanen på Georgs födelsedagstårta. Dock inte riktigt en fadäs på samma nivå som Thompas duktiga försök att få ut ett sugrör ur en flaska Captain Morgan. Och samtidigt råka få i sig drygt 25cl rom.




Mmm... marsipan.

Jag kan åtminstone glädja mig åt att ha pluggat duktigt hela veckan. Bazinga!

Glad påsk!

Töväder = snuskets återkomst

Väl tillbaka i Örebro välkomnas man av odören av en miljon hundars avföring som lagrats en hel lång vinter. Blärgh. Idag tog jag ut Castro på vårpromenad och jag tog ovetandes med ett ryggradslöst rovdjur. Märker först när den lilla kemiska reaktionen kryper upp på sina otillåtet många ben i ansiktet och Lina påpekar att det går en insekt i mitt ansikte. Jag går med knappt kvävd panik till badrummet och en katt-och-råtta-lek inleds där jag tar mig igenom luvtröjans många springor och veck. Till slut så hälsar en spindelmamma på mig med sina blivande ungar på ryggen i en säck. Jag svarar med att bryskt peta ner den i handfatet. Mina principer sträcker sig inte till spindlar. Det finns inga förmildrande omständigheter hos det djuret. Ha en trevlig semester i avloppet ditt lilla snuskdjur!


Att pulka-VM i Sörbytuttarna var vinterns enda alpina äventyr visade sig vara en ren lögn. Jag tog en tur till Åre med farsan också. En nio timmar lång biltur var bra övningskörning... Att hyra skidor och köpa liftkort kostade litet mer än vad jag hade råd att unna mig. Men jag unnade mig det. Jag fick finna mig i att åka skidor mest på egen hand, men det var klart värt pengarna att härja runt i backarna i fyra dagar.

Två lift-turer uppåt. Toppen ligger hundra meter högre upp, men i den här dimman ser man knappt till närmsta hus.

Jag litar på skylten när den säger att backen ligger här.

Jag ägnade också en stund åt att öva snowboard-åkning. Jag trodde att det kunde vara litet som att åka longboard, men så var det ju inte. Jag kom ner med blotta förskräckelsen och en lätt värkande mjälte. Jag lyckades pricka en gran också efter att brädan och jag haft en liten diskussion om vi skulle svänga vänster eller inte. Brädan vann diskussionen och jag damp ner ett par meter utanför spåret i djup snö och bildade en nätt nedslagskrater. Pinsamt.

Hursomhelst så är det skönt att vara tillbaka i staden. I inkorgen ligger tentaresultat. Uppenbarligen så är jag godkänd i läkemedelshantering och kirurgiska sjukdomstillstånd. Farmakologin gäckar fortfarande. Det finns det egentligen inga ursäkter för. Istället för att avsluta med det så blir det en bild på snutt #1.

Tjo!

Att göra idag: Läsa. Läsa. Läsa.

(Skriva blogginlägg. Diska. Leka med hunden.)

Pip. Pip. Pip. *Snark.* Pip. Pip. *Snark.* Pip. A men vad fan!
Rökdetektorer har en tendens att börja pipa när batteriet börjar ta slut, och en rent utsagt ohyfsad ovana att göra det på nattens oheliga småtimmar. Först började oljudet nästla sig in i mina drömmar, för att sedan väcka mig och påminna om att jag faktiskt sov jättegott. Jag stapplar sömndrucket ut i hallen och hittar en hund som uppenbarligen upplever samma sak som jag. Jag hämtar en stol i vardagsrummet, monterar ner rökdetektorn, klämmer ner den mellan kuddarna i vardagsrumssoffan, och går tillbaka till sängen. På kvällen har Castro varit så upptagen med sitt tuggben att han vägrat släppa det ifrån sig. Det gick så långt att han tog med benet i munnen när jag släpade ut honom på kvällspromenad. Han vägrade göra sitt, och jag inser klockan halv fem på morgonen att han förmodligen nu känner att han behöver gå ut. Halvtimmen senare lägger jag huvudet på kudden och somnar gott.

Idag har jag, som uppenbarligen gått och blivit någon slags hemmaman, inga andra skyldigheter än att sätta mig och plugga till tentan på lördag. Och om jag inte vill hamna efter i engelskan direkt - även titta lite i grammatikboken. Ett problem är att jag är helt inne i Lars Keplers Hypnotisören, och egentligen vill jag bara läsa ut den först och ta tag i plugget sen.

Kaffe, irländsk likör och engelsk grammatik.

*Tugg-tugg-tugg-tugg.* När det stora tuggbenet är uppätet tittar Castro besviket sig omkring och undrar vart det tog vägen. Jag tittar i studentmailens inkorg och ser att det antingen är jag eller skolan som borde skämmas. Nu är det dock hög tid att öppna boken om Klinisk omvårdnad.

"AJ mitt ass..."

...eller backhoppning med stjärtlapp som det på fackspråk heter:


"wuuuooolluuuu, AAAJJJJJJJJJ AAAHHHH!!!"

Vinterns enda vintersports-evenemang för min del utgörs av lite alpint utförsåkande i Örebros högsta berg - Sörbytuttarna. Svanskotan värker fortfarande, men det var det värt!


"Vince"
Det på senare tid återkommande hundreportaget handlar i det här inlägget om brorsans hund Vincent, en ettårig schäfer-dobermann-golden retriever-blandis-gangster. Han är enligt sig själv "the dog", och han hasslar moster Saras hund Siri som nog blir lite charmad av hans attityd ändå!

Hur går det med plugget då?
Det blir en kurs i engelska. Tyvärr fanns varken kurserna i spanska, franska eller arabiska tillgängliga för sen ansökan. Men tanken är ju ändå att jag ska klara kursen, och fixa några gamla tentor samtidigt. Att läsa Gökboet och andra klassiska böcker är ändå inte helt fel!

Wazaaah

Det är väldigt lätt hänt att man börjar kludda i anteckningsblocket på långa seminarier.

Djuret har rivit ut all min tvätt på golvet och jag konstaterar att det är dags för blogginlägg.
Idag har jag skrivit tenta i läkemedelshantering. En lätt tenta, för all del. Om man pluggar. På att-göra-listan står nu "läs SOSFS 2001:1".

Jag är dock inte latare än att jag sprang en bit. Den milstolpen skulle kunna sättas i somras, men nu tog jag tag i det. :) Nu handlar det mer om att fila på tiden. Jag blir inte så peppad när jag läser att Haile Gebreselassie springer en marathon med en snitthastighet på nästan det dubbla.

På måndag är det dags för studiesnack igen. Som det verkar så blir det paus i de aktuella studierna till förmån för plugg på gamla tentor och en 30-poängskurs. Vilken det blir återstår att se. :)