Höst!

I skrivande stund kan jag konstatera att det plötsligt blivit ruggigt kallt ute. Att det gått så lång tid mellan blogginläggen att en årstid passerat kan jag endast skylla på att jag har haft annat att göra. Möjligtvis på grund av den ekonomiska krisen har många sökt sig till universitetsstudier. Intagningarna har utökats och mer än 2500 studenter fann sig i ett febrilt bostadssökande. I Örebro har det lokala bostadsföretaget ÖBO fått ångra sitt tilltag att garantera bostad till alla nya studenter. En del av dessa har inte ens ägnat tanken på bostad en tanke och finner sig själva i en ny stad, utan bostad, med ungefär noll köpoäng. Solidarisk och allmänt snäll som jag är lät jag en av dem bo hos mig och mina 18 kvadrat. Det kostade honom ingenting annat än att han betalade hela hyran. Tim flyttade tillbaka efter tre veckor då systemvetarlinjen inte var hans kopp te, men det var trevligt att lära kännas!

Då jag var smart nog att förutspå den ekonomiska krisen slapp jag bostadsstressen. Däremot har det varit gott om både plugg- och nollningsstress. Nollningen var på det hela taget skoj som vanligt och avslutades med Örebrodagen och grillkväll med sommarlekar.

På Örebrodagen var uppsluppningen total och SERUM var flest, gulast och bäst. Vi faddrar hejade ivrigt på vårt nollelag och störde både lokaltrafik och förbipasserande genom att gå i bred samlad tropp längst gatorna och oupphörligen sjunga högljudda kampsånger. Tyvärr snuvade GIH oss på finalsegern. Bidragande orsaker till detta var fusk och att hjärncellerna inte vägde ner dem lika mycket i klättrings-momentet.

Par-brännboll.
Vi faddrar gillar i allmänhet brännboll, att dricka äckligt nollningsvin och att tackla folk hårt. SERUM är däremot en så übermysig sektion att vi skar ner på vinet och tacklingarna när vi hade vår egna brännboll. Det är hårt nog. Det föredras egentligen att sitta och mysa i pyjamas och dricka saft bland kuddar och ballonger i forum-huset. Det har aldrig kännts så fel att knäcka en öl som då. De andra sektionerna, speciellt TekNat gillar iallafall att tackla folk och dricka nollningsvin. Passa på att vara med nästa sommar då det bara är en tidsfråga innan ett benbrott eller skalltrauma leder till att vi tar bort tacklingsmomentet ur vinbrännbollen.

För min del är nollningen nu över. Jag hoppar över finsittningen. Underhållningen brukar vara förstklassig men inte i 250:-förstklassen. Det är redan ett elakt skämt att studielån och bidrag inte på långa vägar räcker till kurslitteratur. Nollningsstressen är över men studiestressen finns kvar, och kommer fortsätta att göra det.


:)
Min pluggmetod börjar bli en ful ovana.

Nu gäller det bara att hämta upp det sista. Med världens finaste stressdämpare till hjälp så känns det enkelt. <3

Nu ska jag göra mitt tredje och sista oanmälda besök hos de kroniska kaffedrickarna på Previa. Den sista sprutan innebär 30 års skydd mot hepatit A och B. Känns bra. Nästa inlägg kanske kommer i vinter? Ha det gott!

Termin 3

Jag fick stå och köa i 40 minuter, men jag kände mig definitivt manad till ett prat med studievägledaren. Hon gav mig positiva besked, men det innebär ju inte att jag kan slappna av. Jag har fortfarande tentor att skriva. Förmodligen innebär det att jag de kommande veckorna pluggar på mer än nånsin. Att jag inte kunnat kamma in mina heliga högskolepoäng på grund av en sån struntsak som en missad HLR-kurs hade jag däremot inte en aning om. Styr upp ny kurs nästa vecka så får jag det överstökat.

Check! :)

På KTC-omtentan får jag utföra Puls-Blodtryck och Inkontinens-Nedre tvätt - och jag är verkligen tacksam för de 30 minuter man har för att förbereda sig inför presentationen. Den tiden kan man använda till att lära sig allt om inkontinens och nedre tvätt. Om man som jag lånat några slags überanteckningar så kan man känna sig rätt lugn. Att jag inte kontrollerade blodtrycksmanchetten höll dock på att innebära en större katastrof. "Skulle jag utfört en blodtryckskontroll i verkligheten så skulle jag naturligtvis ha kontrollerat manchetten först. Eh-hehe-heh."

Nollningen röjer vidare i oförminskad takt. Inför hatt-partyt hade de fyllt hela stället med ballonger... Bärseback har aldrig känts så klaustrofobiskt.

Glöm det din uppblåste fan!


Sodexho har till min glada motsats till förvåning insett att man kan lura studenter på pengar genom att sälja "superjuice" till hutlösa priser och äggmackor som är så fånigt små att man förmodligen blir hungrigare om man äter dem.

Nollningen fortsätter med Togaparty, Beachvolleybollturnering och Fångarna på Campus.


De stackars SERUM-tjejerna möter GIH;s stora och måttligt begåvade grabbar och en väldig kämparglöd räcker som vanligt tyvärr inte mot de envisa idrotts-trollen. "Bra att de inte är längre än 1.60, då kan de inte möta min smash!" - tänker GIH;aren.


Beachvolleybollturneringen är blåsig men jag tror att de flesta hade kul.

Jag åker till Linköping och hälsar på Axel som jag inte sett sen jag kom in på hotellrummet och däckade halv fem på morgonen efter den sista vilda ute-kvällen i Las Vegas. Vi glider över till hans polare som pratar om doktoreringar och sjuksköterskeyrket. Mig lyssnar de inte på då jag är flera år yngre och helt uppenbart inte har något vettigt att komma med. Jag tittar på fotbollen istället och försöker övertyga om Zlatans överlägsenhet. I 93;e matchminuten känner jag att jag tar hem en liten seger i diskussionen. Axel bjuder på BK-krubb om jag häver i mig en 6.0% starköl på en minut. Den utmaningen accepterar jag utan någon större betänketid då jag är sugen på lökringar och milkshake. 45 sekunder senare står jag i hallen och tar en liten paus från allt. Sen går vi till BK. Dagen efter tar jag med mig Axels andra stationära som stått och dammat. Som vanligt är Axel generös och låter mig låna den. Passar på att hälsa på moster och mormor i Motala. Att ta sig tillbaka till Örebro med en dator under ena armen och en bräda under andra är självklart jobbigt, men det problemet hade jag tidigare inte orkat tänka på. Genomsvettig efter att ha åkt buss istället för inställt tåg till Hallsberg, tåg till Örebro och buss till Studentgatan slänger jag in grejerna med 5 minuter kvar till Fångarna på Campus. Jag har lovat ut min bräda till en av aktiviteterna, som går ut på att rulla till en stolpe fram och tillbaka. Att se de tappra tävlande hitta på sina egna unika åkstilar är storslagen underhållning.

Finalen är tät. Lag 2 och 4 kämpar ivrigt för att ta hem segern och priset - korv med bröd på Pressbyrån. Jag är ändå stolt över mina pojkar och flickor i lag 3...

Efter två timmars bökande med datorns alla hårddiskar fungerar den nu, och jag får anse att jag löst datorproblemet!

Ps. Brädan hittade jag hos Leo.