Vacker död stad.

När spåren från vårt senaste möte suddats ut återkommer min vanliga hybris.
Jag tar pressbyråbacken på brädan och försöker med vilt slalomåkande hålla nere farten, med blygsamt resultat. Längst nere är det dags att börja fila på plan B. Jag överger skutan. Med några graciösa kliv som skulle imponera på Christian Olsson står jag nånstans mitt ute på gräs-slänten. En bit bort står ett par snubbar med sina brädor och ser lätt roade ut. Det bjuder jag på, jag landade faktiskt på benen den här gången. Jag hämtar brädan och åker vidare. Innan jag kommit fram så har jag även lyckats dundra in brädan i en sten och frontalkrockat med en cyklist. Efter avklarade ärenden tar jag bussen hem.

Vi säger hej då till Yoko, som åker tillbaka till Japan. Hennes planer är att bli klar med studierna och sedan flytta till Sverige. I Japan får hon se fram emot en månads jobbsökande och intensivt pluggande. Ja, i Japan kan man bara söka jobb en månad om året. Tveksamt om hon väljer att jobba på McDonalds, ty hon jobbat där förut. De har en reklamkampanj där personalen (alltid tjejer), bjuder på ett leende om kunden frågar om det. Andelen män som besöker McDonalds har sen dess ökat mångdubbelt. Det märks på Yoko att allt leende på beställning tärt på hennes psyke, och det kan jag ju förstå! Jag hoppas att hon klarar sig bra i Japan, och flyttar tillbaka när hon är klar med allt. :)

Thompa ska ta bilen förbi Stockholm, och jag tar chansen att hänga på. Packar snabbt ihop mina grejer och hoppar in i bilen. Vi lyssnar på Herman Lindqvists Historien om Sverige och har kommit fram till 200;talet f.kr när vi svänger upp på parkeringen. Väl framme upptäcker jag att jag har huset för mig själv. :S