Pip. Pip. Pip. *Snark.* Pip. Pip. *Snark.* Pip. A men vad fan!Rökdetektorer har en tendens att börja pipa när batteriet börjar ta slut, och en rent utsagt ohyfsad ovana att göra det på nattens oheliga småtimmar. Först började oljudet nästla sig in i mina drömmar, för att sedan väcka mig och påminna om att jag faktiskt sov jättegott. Jag stapplar sömndrucket ut i hallen och hittar en hund som uppenbarligen upplever samma sak som jag. Jag hämtar en stol i vardagsrummet, monterar ner rökdetektorn, klämmer ner den mellan kuddarna i vardagsrumssoffan, och går tillbaka till sängen. På kvällen har Castro varit så upptagen med sitt tuggben att han vägrat släppa det ifrån sig. Det gick så långt att han tog med benet i munnen när jag släpade ut honom på kvällspromenad. Han vägrade göra sitt, och jag inser klockan halv fem på morgonen att han förmodligen nu känner att han behöver gå ut. Halvtimmen senare lägger jag huvudet på kudden och somnar gott.
Idag har jag, som uppenbarligen gått och blivit någon slags hemmaman, inga andra skyldigheter än att sätta mig och plugga till tentan på lördag. Och om jag inte vill hamna efter i engelskan direkt - även titta lite i grammatikboken. Ett problem är att jag är helt inne i Lars Keplers Hypnotisören, och egentligen vill jag bara läsa ut den först och ta tag i plugget sen.
Kaffe, irländsk likör och engelsk grammatik.*Tugg-tugg-tugg-tugg.*
När det stora tuggbenet är uppätet tittar Castro besviket sig omkring och undrar vart det tog vägen. Jag tittar i studentmailens inkorg och ser att det antingen är jag eller skolan som borde skämmas. Nu är det dock hög tid att öppna boken om Klinisk omvårdnad.
